5-aminofluorescein

5-Aminofluorescein (även kallad 5-AF eller Fluoresceinamine) används ofta som ett fluorescerande märkningsreagens. Den primära aminen av 5-aminofluorescein kan reagera med karboxylgrupper (via EDC/NHS-aktivering), aldehyder, ketoner eller aktiverade estrar (t.ex. NHS-estrar) för att bilda stabila amid- eller iminbindningar. Den uppvisar ett excitationsmaximum vid ~490 nm (λmax = 496 nm i boratbuffert pH 8,5) och ett emissionsmaximum vid ~515 nm, vilket ger en ljusgrön signal med god fotostabilitet och ett Stokes-skift på cirka 40 nm. Dess fluorescensintensitet är pH-beroende och ökar särskilt under alkaliska förhållanden (pH 8-9), vilket tillskrivs förändringar i aminogruppens protonationstillstånd.

5-Aminofluorescein har funnit bred användning inom biologisk och medicinsk forskning – från märkning av proteiner och antikroppar till att konstruera riktade läkemedelstillförselsystem och fluorescerande sensorer. 5-Aminofluorescein är också en nyckelmellanprodukt i syntesen av fluoresceinisotiocyanat (FITC Isomer I), ett av de mest populära reagensen för proteinmärkning.

Produktparametrar

Anteckningar om förberedelse och förvaring

5-AF syntetiseras vanligtvis med utgångspunkt från 4-nitroftalsyra, följt av reduktion (t.ex. med hydrazin/FeOOH) och kondensation med resorcinol i metansulfonsyra. Råprodukten är en blandning av 5- och 6-isomerer, som separeras genom kristallisation. Moderna metoder (mikrovågsstödda eller enzymatiska) kan förbättra utbytet och minska biprodukter. Slutlig rening med HPLC säkerställer ≥95% renhet, med struktur bekräftad av NMR och MS.

Förvaring – Sammansättningen är känslig för ljus, luft och fukt. Förvara i en förseglad, argonrenad behållare vid 4°C i mörker. För långtidsförvaring (>6 månader) rekommenderas -20°C som pulver (stabil i minst 3 år). Lösningar i DMSO kan förvaras vid -80°C i 6 månader eller vid -20°C i 1 månad. Undvik upprepade frys- och upptiningscykler. Transport vid omgivningstemperatur är acceptabelt om den skyddas från ljus och fukt.

Vanliga frågor (FAQ)

F1: Vad är skillnaden mellan 5-Aminofluorescein (5-AF) och FITC? Hur väljer jag?

S: Båda är grönfluorescerande färgämnen, men deras reaktiva grupper skiljer sig åt.

● 5-AF har en primär amin (–NH₂). Det kräver aktivering av ett måls karboxylgrupp (med EDC/NHS) före konjugering. Bäst för att märka molekyler som redan innehåller en karboxylgrupp.

● FITC har en isotiocyanatgrupp (–N=C=S) som reagerar direkt med aminer på målet (t.ex. lysinrester i proteiner) – ingen tidigare aktivering behövs. FITC är mer praktiskt för rutinmässig proteinmärkning.

● Välj 5-AF om du behöver en specifik, orienterad konjugation (t.ex. via ett karboxylhandtag) eller om du planerar att syntetisera anpassade fluorescerande derivat. FITC är i allmänhet enklare för direkt antikroppsmärkning.

F2: Vilka är typiska reaktionsförhållanden för märkning av biomolekyler med 5-AF?

S: Den vanligaste metoden är amidkoppling: aktivera karboxylgrupper på målmolekylen med EDC och NHS (i MES- eller PBS-buffert, pH 5,5–6,5), tillsätt sedan 5-AF och justera till pH 7,5–8,5. Inkubera i rumstemperatur eller 37°C i 2–4 timmar. För aldehydinnehållande mål (t.ex. glykoproteiner), använd reduktiv aminering med natriumcyanoborhydrid. Oreagerad färg kan avlägsnas genom avsaltning eller dialys. Ett molförhållande mellan färgämne och protein på 5:1 till 20:1 är en bra utgångspunkt.

Varför Cosperpharm? – Våra konkurrensfördelar

Kontakta oss

Oavsett om du behöver ett litet prov för ett pilotexperiment eller bulkvantiteter för kommersiell produktion, är Cosperpharm redo att stödja dig. Kontakta oss idag för att diskutera dina krav på 5-Aminofluorescein – och låt oss se hur vi kan hjälpa ditt projekt framåt.