Vilka är effekterna och effekten av carfilzomib?

Carfilzomibär ett riktat antitumörläkemedel, som tillhör klassen irreversibla proteasomhämmare, som främst används för att behandla recidiverande eller refraktärt multipelt myelom (RRMM).

Kärnåtgärdsmekanism:

Carfilzomib binder irreversibelt till β5-subenheten i 20S-proteasomen, hämmar selektivt dess kymotrypsinliknande aktivitet (ChT-L), och blockerar därigenom nedbrytningen av onormala proteiner i tumörceller, vilket leder till proteinackumulering, endoplasmatisk retikulumcellsstress och i slutändan mytopelomatos.

Till skillnad från bortezomib är karfilzomib en epoxiketonförening, med mer stabil bindning, lägre läkemedelsresistens och mindre neurotoxicitet.

Indikationer:

För vuxna patienter med multipelt myelom vars sjukdom har fortskridit eller återfallit efter att ha fått minst två tidigare behandlingsregimer (inklusive proteasomhämmare såsom bortezomib och immunmodulerande medel).

Det kan användas som monoterapi eller i kombinationsterapi. Vanliga kombinationer inkluderar:

KRd-regim: Karfilzomib + Lenalidomid + Dexametason

DKd-regim: Carfilzomib + Daratumumab + Dexametason

Kd-regim: Carfilzomib + Dexametason (lämplig för patienter efter flera behandlingslinjer)

Effektivitet:

I en klinisk fas III-studie i Kina nådde den totala svarsfrekvensen (ORR) för karfilzomib i kombination med dexametason 35,8 %, med en medianprogressionsfri överlevnad (PFS) på 5,6 månader.

Även hos patienter som var resistenta mot proteasomhämmare nådde den objektiva svarsfrekvensen fortfarande 32,3 %, vilket visar på god förmåga att övervinna resistens.

Det är listat som en klass I-rekommendation i NCCN- och CSCO-riktlinjerna, lämplig för behandling av patienter med förstagångsåterfall.

Användning och säkerhet:

Administrering: Intravenös infusion. Den rekommenderade dosen administreras två gånger i veckan (dag 1, 2, 8, 9, 15 och 16), där varje 28-dagarscykel utgör en enda behandlingsperiod. Startdosen är 20 mg/m², som kan ökas till 27 mg/m² efter att tolerans har fastställts.

Vanliga biverkningar (≥30%): Trötthet, anemi, illamående, trombocytopeni, dyspné, diarré, feber, etc.

Var försiktig med allvarliga biverkningar: Hjärtsvikt, pulmonell hypertoni, infusionsreaktioner, tumörlyssyndrom, etc. Noggrann övervakning av hjärt-, lever- och njurfunktionen är nödvändig under behandlingen.